vecka 5, banbygge och motivation
För er som inte vill läsa en massa "tyck synd om mig" text skrolla ner!!
Allt började fantastiskt bra i november med riktigt bra träning och en arbetsgivare som ger mig frihet till att verkligen satsa! Vilket är fantastiskt mycket värt! December och januari gick av bara farten sagolikt bra med framsteg hela tiden och kände mig starkare för varje pass. Jag skulle ner till Cypern och testa vingarna i hård konkurrens. Jag var redo, laddad och förväntansfullt. Väl där nere åkte jag på en riktig käft smäll av någon jäkla sjuka! Hög feber och riktigt värdelös i åtta dagar innan flyget gick hem. När jag kom hem hade jag gått ner fyra kilo och var helt orkeslös. Orkeslöshet och allmänt trött har följt mig sedan dess. Efter ett rejält snack med Oskar och Janne Svärd, fick jag helt träningsförbud då kroppen ej var ok. Kom fram till att en övertränad kropp hade slagit bak ut när det blev för mycket. Endast vila som skulle läka. När jag känt att kroppen börjat kännas bra och hoppet tänts att snart kan jag kanske träna igen. Då har kroppen protesterat och visat tydligt, genom att jag vaknat med snuva och halsont dagen efter! Ja har fått sitta på avbytarbänken och se veckorna rulla på. Jag har accepterat att vila. Det är tungt att bara lägga ner träningen helt. Bara stänga av allt som kallas träning. Att gå från 100 till 0. Från att träna 8 till 20h i veckan till att knappt orka gå en promenad.
Nu när träningen har uteblivit under en lång tid, har jag haft tid att kolla på tv under kvällarna. Något jag inte gjort på väldigt länge! Ett program som berört mig mycket och insett att fem veckors sjukdom är oförskämt larvigt att gnälla på. Vilka hjältar dom är, de har gått rakt in i hjärtat på mig! Dom är levande bevis på att aldrig ge upp och det går att se förbi alla problem, finns bara möjlighet. Alla dessa har gemensamt att de värdesätter livet på en helt ny nivå och mycket mer än alla vi utan funktionsnedsättning eller fullt friska. Varför kan vi aldrig vara nöjda, vi som inte har några begränsningar, inget att klaga på som vi inte kan ändra på.
Idrotten förenar, där får vi känna oss duktiga och det är jätteviktigt för självförtroendet. när jag hart en skitdag ger jag mig ut på cykeln, glömmer bort allt förutom det som sker här och nu. Då kommer jag hem med gott humör och är pepp på livet. När man inte kan träna får man hitta på andra saker. I lördags var jag med när Eksjö CK uppdaterade sina spår och gav mina synpunkter. Producerade en bro tillsammans med en av Eksjö Ck:s framtida stjärnor. Jätte kul och inspirerande att se engagemanget hos en sådan ung grabb. Om Erik håller i den glädjen han visade på sin lilla sparkcykel kan jag lova att ni kommer få se honom i framtiden ute på barnorna!!
Måste även passa på att gratulera Team kollega och Kompis Ella Holmegård som efter vinter med disciplinerad, hård träning bevisade i helgen att det ger resultat. Speedy kör in på en andra plats på första världscupen i XCE.
Stort Grattis Ella!!