Sjukdom, VM och Adam 6 år
hej hej!
Har nu gjort min tredje vecka med vila. Kroppen börjar känna sig sakta men säkert bättre igen. Efter överläggning med läkare och tränare Svärd är det förhoppningsvis bara en vecka vila till, sedan kunna dra igång igen. Under tiden jag varit sjuk har jag haft tid att skruva med cyklarna som jag är galet nöjd med. Ser verkligen fram emot att komma ut i skogarna och gasa nu.
Har haft tur att det funnits en massa spännande skidsport att kolla på och bli inspirerad av när man ligger nerbäddad. Kan ju inget annat än att bli imponerad av svenska tjejerna i längd VM, framför allt Frida Karlsson och Stina Nilsson. Frida som går in helt respektlöst och bara gasar, Stina som går in efter skada och visar att hon är världens bästa Stina i alla lägen!
Måste även nämna Oskar Svensson som jag tyckte gjorde avtryck med fin skidåkning i sina lopp. Han hade taktiken, iskallheten och självförtroendet. det var kul att se hur trygg han är på skidorna och hur han arbetade med Slipstream för att inte ödsla onödigt med energi. Kunde koppla hans smarta åkning till mig själv när jag är i skogen med min Merida. När jag hittar det 100 procentiga flytet på banan och kan bara rulla med motståndarna när de får trampa. Det är en underbar känsla som man inte får till många gånger om året, jag blir lika euforisk varje gång det händer.
Häftigt att kunna känna den känslan framför tv:n, när jag kollar på skidåkning. Det trodde jag aldrig! Synd att Herrarna inte fick till det hela vägen till medalj! Bättre tränad nästa gång!
När man är sjuk har man lite för mycket tid till att fundera fram och tillbaka. Det kommer upp många frustrerande och dåliga tankar om vad man tappar och hur värdelös man är. Jag blir snabbt tjurig och tycker livet är värdelöst när jag inte får träna. Det är en av drivkrafterna jag har, jag mår absolut bäst när jag får pressa mig och komma ut, stänga av omvärlden helt och bara fokusera på det jag ska göra här och nu. Jag försöker övertala mig själv att det är de enda rätta nu att ta det lugnt och vänta ut sjukdomen helt. Det positiva är att jag blir allt mer sugen på att komma igång igen.
Hittade ett gammalt fotoalbum och drömde mig tillbaka till tiden då trädgården var arena för världsmästerskap i både cykel, motocross och enduro. året var 2002 och jag körde mitt första dokumenterade race. om jag inte mins helt fel var det tredje deltävlingen i Motocross SM på Orrhaga banan dagen till ära. Hade precis fått mitt första sponsorkontrakt med Sinisalo race wear. kläder jag bar med stolthet! Det regnade dagen till ära, vilket gjorde banan hal och utmanande. Något som passade mig perfekt! Gummistövlar blev ett givet val för att hålla fötterna torra. Jag slutade till slut tvåa efter dåtidens idol och MX stjärna Stefan Andersson som tävlade för SMK Eksjö. Det var en hård fight och genom åren har det blivit många tusen varv runt huset, där det har avgjorts många stora tävlingar vill jag lova. Jag cyklade så mycket att det blev vallar i kurvorna och kollar man idag kan man urskilja det förflutna i gräsmattan.
Nästa helg bär det av till Göteborg för Merida läger som kommer bjuda på photoshoot, häng i bikefix och Meridas nya lokaler, cykelmässa och framför allt träffa mina kollegor och vänner i teamet!
Kanske ses vi i Göteborg under mässan.
ha de gott, lev väl
//Adam