Säsongens sista Race, Vista Mountain & Hallbyrundan

Vista Mountain

I helgen var det dags för det mest anrika racet för året, Vista Mountain en riktigt rolig och klassisk bana. Hur trött man än är så får man ändå upp ett leende när det bär utför i flowiga kurvor och upp och ner likt en BMX bana. Efter besöket på Vallåsen förra helgen och en riktig mark syning fick jag ett revben som inte ville samarbeta. Detta märkte jag inte av direkt efter kraschen men två dagar senare började jag få jobbigt ont. Därav blev det en väldigt passiv start som gjorde att jag kom efter direkt.

Race report

Kul med Maxi start, därav större startfält! Har inga poäng i västgötacupen och får därför stå i sista led, inget bra om man är lite feg! Trampar mig upp till Dennis Wahlqvists rygg in på första stig. Tempot var inte så högt men det var bekvämt att ligga bakom Dennis, så jag blev kvar ut på andra gick jag om och började jaga. Då var jag redan långt efter täten och hade ett gäng cyklister framför! Började plocka mig uppåt de följande två varven. Anders Ljungberg kom från ingenstans bakifrån som ett skott och jag tog rygg. Han körde hårt och jag klarade inte följa, men rätt som det var stod han och "väntade" in mig. Antagligen något maskinstrul och jag fick tillbaka en bra rygg att gå med. Vi gick ihop enda till sista varvet då jag var trött och fick släppa i slakmotan längst bort. En lucka jag aldrig lyckades köra in och rullar imål på en sjätteplats. Inget resultat jag är nöjd med, samtidigt som det är riktigt snabba cyklister jag har framför mig. Prestations mäsigt helt okej, kroppen funkar. Fick direkt efter målgång en revansch lust som sköljde över mig. En känsla jag inte haft på länge! Som tur är det race imorgon och då jävlar ska jag trampa!! 

Måste Tacka Conny och Cykelsmedjan för akut lån av framgaffel, den funkade kanon!! 

Hallbyrundan

Vad jag kan minnas körde jag senast i hallby på SM 2014. Skamligt längesedan på en sådan fin tävling och anläggning! Kommer definitivt åka dit och träna där lite. Ryktet gick att det var blött och lerigt på banan, så Hutchinson Taipan åkte på. Det var helt rätt beslut. Åkte ett varv med Dennis och Emil innan start. Bestämde mig för att inte spara på krutet idag. Jag blir lite hetsig första halvan av varv ett, ödslar lite onödig energi och gör några riktigt onödiga misstag innan jag kommer in i racet. Banan var riktigt rolig och utslagsgivande med lite av allt. Mitt favorit parti på banan var den nybyggda berg och dalbanan ner bakom Hallbystugan och den efterföljande stig partiet jämte dammen. låg med i en grupp med Martin, Micke, Jesper och Mathias. Ut på tredje varvet tycket jag de hade gått för lugnt ett tag och försökte öka tempot. Jag fick direkt med mig Martin på hjul men de andra hade hakat av. Martin tog över kommandot upp för pulkabacken, och utför bombade vi båda så mycket de bara gick. det gick ett sus i publiken i botten när vi dundrade förbi. Svinkul med fullt ös och fight. Vi började komma ifatt varvade damer, det blev lite stökigt och trångt inne på stigen så kommer lite bakom Martin. börjar hetsa ikap igen och i en kurva tappar jag kontakten med marken och flyger omkull. upp igen och skärp dig nu, tänkte jag. började kriga mot benen och demonerna i huvudet. var riktigt trött och mina tankar var ett varv kvar och jag går för en pallplats. fullt ös! Tyvärr var det två varv till och jag gick in i väggen om man kan säga så. Sista varvet blev en riktig pina. Micke kommer svinstarkt bakom och på toppen av pulka backen trycker han sig förbi, riktigt snyggt och smart kört av Micke.han Tog det lugnt utför, inte som när Martin bombade med mig bakom. I nästa uppförsbacke får jag svårt att följa men biter mig fast till nästa "rotbacke" och jag börjar se stjärnor. Jag ger precis allt för att ta mig imål. jesper kommer smygande bakom och in mot upploppet är han på hjul. Jag försöker mig på en spurt, men har tyvärr inget mer att ge för dagen och även Jesper glider om. 

Slutar femma med blandade känslor. Jag var inte feg, sparade inte på krutet utan gick offensivt i hopp om att, både hålla hela vägen imål och köra till mig en pallplats, som jag hade satt som mål. Trotts att orken tog slut var det riktigt rolig cykling och det är med blandade känslor säsongens sista tävling är körd. Nu väntar några kallare månader med mycket jobb. På cykeln, på bygget och på karriären. Personligen tycker jag det är denna tiden på året det är som svårast att slappna av, för allt är oklart och det är alldeles för mycket man måste ta tag i. Nu kör vi 2019 här kommer jag!!

//Adam