Ränneslättsturen 2019
Då var tiden inne för Ränneslättsturen. Efter endel jobb med banan var det äntligen dags för att tävla. Jag kan banan utantill och hade en lite vag plan i huvudet hur jag skulle lägga upp det. Alltid lite extra press från mig själv och omgivningen när man kör här hemma, det gör det ännu mer nervöst. Första långloppet för året och osäker på hur kroppen svarar, det har helt klart känts bättre och bättre senaste veckorna så jag var riktigt laddad.
lördagen rullade jag och Erik Åkesson ett varv på första loopen och resten av dagen låg jag i sjön, då det var sjukt varmt ute. pimplade i mig vätska hela tiden.
Raceday, den varmaste dagen på året hittills, 30-33 grader varmt. vätska skulle bli den viktigaste pusselbiten för att hålla hela racet. Jag hade ett fantastiskt team bestående av Mamma, Pappa, Syrran, Morfar som var utplacerade utmed banan. hade även David Axelsson tillsammans med Alexander vincent Blomqvist som rullande support utmed banan på en fyrhjuling som langade vatten! Utan allt vaten jag tömde i mig och över mig hade jag inte kommit imål! Tusen tack till er!!
Race rapport
Jag var väldigt nervös på starten. Gick runt och pratade med långlopps rävarna jag inte träffat på länge, eftersom jag inte kört några långlopp iår.
Starten gick och ut ur stan gick det lugnt med master start. Masterbilen drog iväg och där var racet igång. Genast lite hetsigt och positions krig. Rullade på hyfsat lugnt ut på Ränneslätt och jag kände mig hyfsat bekväm. Lillemark efter 5km och tempot var högt men det kändes bra. Ut mot Getryggen 10km gick jag fram så jag kom på tredjehjul in mot den skarpa gräskurvan innan första lite knixiga passagen. Erik Mattelin höll tempot med Johan Norén bakom och sedan jag. Det rullade på riktigt bra och det kändes som om startfältet drogs ut. Strax efter Getryggen drog Erik omkull i en gruskurva och Johan fick en liten lucka. Jag kände att jag inte ville ta den föreningen att jaga ikapp. Emil Lindgren låg bakom så förstod att jag inte skulle få någon hjälp då de kör för samma Team. Jag rullade lugnt till Erik Åkesson kom som ett skott med en hel drös cyklister på rulle. Boom så var man mitt i gänget och tillbaka till positions kriget. Orutinerat och svårt att avgöra hur man ska bete sig. Loppet är långt så kände att jag inte bara kunde gasa på. Gänget samlat ca 20 st som in på förstörelsevägen 15 km och sista kilometerna in mot Ränneslätt var samlat. Ut på flygrakan och jag har halkat bak och ligger i svansen och dinglar. När vi går förbi skylten 1km till spurtpris knyter sig kroppen och det tar tvärstopp. Rullar in i depån och tappat 30" på täten och är själv. Får en ny flaska med högklassig sportdryck av pappa som skötte sitt jobb. Över vägen och där står mamma med vatten. Tömmer i mig lite vatten och resten åker över huvudet!
Nu har jag brännemon 20km med mycket fin stig framför mig, jag vet att här kan jag köra fort. Kommer in i skogen och det börjar hoppa och studsa, då vänder sig magen ut och in. Får upp frukosten i sura uppstötningar varvat med kräkningar kommande milen. Får yttligare vatten en bit in i skogen av David Axelsson och Allebike Alle som körde runt och försåg Serneke och mig med vatten. Guld värt, vatten över huvudet för att kyla ner mig. Rullar på och kommer ifatt en överhettad Micke Stjernquist, även han med sura uppstötningar.
Min första tanke var JA! Nu har jag någon att åka med och vi kan hjälpas åt. Micke är aldrig rädd för att gasa! Det var lite av en vändning i loppet för mig. Jag hade fått upp frukosten, var lätt och fin i kroppen nu. Kunde äntligen börjar pimpla i mig ny Winforce energi i kroppen. Gick in på stigpartiet precis innan Bastaberget efter ca 35km och det börjar rulla på för mig igen. Efter Bastaberget var Micke inte med mig längre, lite förvånad. Precis innan kraftledningen med 45 km kvar fick jag vatten av David. Tog en klunk och svängde in på stigen, gasade på, här känner jag till vart enda halmstrå och rullar på riktig bra. Fick upp ett bra tempo och hittade ett bra flow på en av mina favorit stigar in mot andra lagningen. Kom ifatt en Mera Lera cyklist och jag fick hjälp med någon förning innan vi var tillbaka på Ränneslätt. Fick en ny energi flaska av pappa och innan vi gick in på det kända Teknikspåret fick jag en flaska vatten av mamma. Tog lite vatten och resten åkte över huvudet. Vid hinderbana (33km kvar) tog jag över och gick om Mera Lera cyklisten och körde på. Denna bana kan jag helt utan och innan så jag rullade på så hårt jag kunde. Minimerade inbromsningar och jag fick allt till att stämma igen! Så skönt! Gick ikapp Erik Herlitz, Oscar lind som låg med Johan Lindbom. Precis när jag var ikapp stannade Johan, något som inte stämde för dagen och allebike juniorerna och jag blev själva. Innan vi gick under Tranås vägen och vände ut mot skidstugan (28 km kvar) var vi ikapp Viktor "Hulken" Junell. Vi körde runt Rolandsdamm och in i Orrhaga. Där stod Morfar med ännu en vattenflaska som jag tog några klunkar ur och resten åkte över huvudet! 3km till och där stod David med ännu en flaska, den gick över nacken. Oscar och Erik fick var sin cola och skålade med varandra, tyckte det var lite kul inslag.
Insåg vilken makt allebikarna har när de kan hjälpas åt och ha någon man kan lita på och vet att man har någon med sig, inte ensam i skogen. En tydlig tävlings plan för loppet var och en vet vad som ska göras!
Ut på ydrevägen bombade Viktor på. Säkert 800w och när det var dags för mig att ta över kommandot försökte jag gasa lika bra, sänkte något, ingen power på vägarna alls. Uppe vid skidstugan stod mamma med vatten och pappa med sista energi flaskan. Juniorerna tog kommandot upp över högefälle. Det blev mycket trafik i spåren då vi kom ifatt cyklister som körde 41 km. Det skötte alla jättebra tycker jag, vi var tydliga vad vi kom och alla visade hänsyn.
Ut på grusvägarna (20 km kvar) var det åter igen Viktor som höll tempot och jag klarade precis att bita mig fast bakom. Låg med bakom ända in till trehörningen (10 km kvar) där gick jag upp och körde på, på stigarna. När vi väl var ute på vägen igen tyckte Viktor det gick för sakta och han gick upp och bombade. Nu började det dra ihop sig till mål och Viktor gick hårt. Väl upp på baksidan av högefälle gick vi om Jesper Svensson och juniorerna började bli otåliga. 5km kvar och full gas. Ner mot koporten (3km kvar) hade Oskar, Erik och jag en liten lucka till Viktor och Viktor hade hängt av Jesper. Det rullade på in mot vattenledningsparken och när vi rullar in förbi ishallen blir det en tokspurt in till parken. jag kom och tänka på en sak Erik Åkesson sa till mig när vi rullade dagen innan, "jag skiter i juniorerna, syns ju endå inte i resultatet". Det blev så för mig, jag lät dem göra upp om segern och jag rullade in som sexa i H Elit! Jag var piggare i mål än efter de första 20 km cyklingen.
Kändes bra att jag kunde vända loppet och gå imål på bästa långloppsplaceringen hittills. väldigt orutinerad just på långlopp, för tillfället och var inte helt förberedd på vad som skulle komma. är nöjd över hur dagen utvecklade sig och jag fick ett kvitto på att alla timmar i sadeln har gett resultat. Efter våren känner jag nu att jag äntligen är tillbaka där jag var innan sjukdom. jag kan trycka på med bättre återhämtning och kroppen har svarat bra på senaste veckorna. Nu väntar två veckor maxat av allt, fullt ös i sadeln, slutspurt till semestern och laddar upp inför kommande SM veckor i Östersund och Ludvika!!