Ränneslättsturen

02.07.2018

Ränneslättsturen

Efter några tävlings fria helger sedan Borlänge tour så var det dags för Ränneslättsturen. En hemmatävling där jag känner till varenda liten kotte på banan, träna dagligen på vissa delar av sträckningen.

Ränneslättsturen blev årets premiär på långlopp och jag hade byggt upp höga förväntningar på mig i media. Jag skulle bli top 10 annars skulle det bli nederlag. Så inför start var riktigt nervös. Jag har endast varit topp 10 vid 1 tillfälle tidigare i Långloppscupen. Min känsla är att långloppen blir hårdare och hårdare för varje år. Bredden på duktiga cyklister är större och farten mycket högre skillnaden från en 5 och en 25 plats är mycket mindre nu än vad det var för tre år sedan Enligt mig. Jag förstod att hårdkörning krävas, för att kunna bli top 10. Jag känner att det är där vill jag vara så jag hade det som mål att bli topp 10.

Race report

Jag ställde mig tidigt längst fram i start ledaren för att slippa ödsla massa energi på att ta mig fram. Starten gick lugnt och fint ut ur stan. Jag visste att jag var tvungen att vara med låg framme in mot getryggen det skulle vara en nyckel för att vara med långt framme. Avancerad precis innan man svängde av vägen, la mig bakom Mikael Olsson och Emil Lindgren in på "stigen" och det kändes jättebra. Jag visste att det är dem två grabbarna man ska ha koll på. Dennis Vincent Wahlqvist hade redan stuckit direkt när mastern släppte. Jag har aldrig varit med så bra i starten på ett långlopp innan, så jag känner verkligen hur lugnt och fint det är att ligga där framme, inget ryckigt och man kunde bestämma helt vad man skulle göra. Tillbaka i mot första langning och första spurtpris ökade allebikearna tempot något att det börjar bli svårt att följa, Jag lyckades täppa luckan och kunde ligga med dem. Men in mot spurtpriset var tvungen att ge mig, gick hårdare än vad jag skulle orka med. Låg själv efter landningen men jag visste att på andra loopen är mest stig partier. Jag känner till banan mycket väl. Jag vet exakt hur fort jag kan köra för att klara av det så jag tog det i mitt Tempo körde på till andra klungan kom ifatt mig någon gång strax innan Basta Bergen. kan lägga mig bak och känner att "ja det här känns bra" kunde vila lite återhämta mig innan det var dags att gå upp igen och köra på stigen. Jag visste att jag är snabbare när jag drar i skogen. Ska inte ligga bakåt och bli förbannad. Kör på behagligt i skogen och känner mig trygg och det verkar som att de andra fick slita lite där bak och det gjorde mig mycket starkare. Men redan efter tre mil så kände jag att benen inte riktigt var med mig. Jag började få krampkänningar i låren. Som tur var så tror jag flera i klungan var trötta och slitna så in i skogen efter andra langningen, gick det väldigt lugnt och fint. Jag kan teknikspåret utan och innan så för mig gick det väldigt lugnt där inne känner att jag kunde återhämta mig hyfsat. Det var precis vad jag behövde, få ner Pulsen lite så jag kunde få ut lite av krampkänningarna ur låren innan Högefälle. Direkt efter teknik spår så blir det körning ut på vägarna in mot skidstugan och tredje langning. Jag fick slita hårt och började känna att jag inte var van att racea över två timmar. Uppför Högefälle gick det hårt och jag fick släppa lite uppför orkar inte gå med 100% men jag kunde komma ifatt i utför så jag hade rulle. Henrik Sparr, Mikael Flockhart, Jesper Svensson och jag hade varit ihop sedan andra langning. Vi kunde köra på bra! Den ena var starkare än den andra och så byttes vi av hela tiden. Vid 10 km ökar tempot och jag fick väldigt slitigt att gå med, jag släppte några meter men hade Jesper bakom mig när vi kom ut på vägen efter ett Stig så gick Jesper upp och körde. Jag kunde haka på Jesper och ansluta igen. Sedan var jag som ett gummiband bakom de tre framför mig. Hela tiden med kramp i låren och helt slut i kroppen. jag hänger kvar tills 5 kilometer återstår. Då gjorde Micke ett avgörande ryck som jag inte orkade svara på, hade inget att komma med, benen krampade så jag knappt kunde ta mig framåt. Jag kunde överleva in i mål men det var precis. Jag tappade 34 sekunder till Micke de 5 sista kilometrarna.

Gick i mål som åtta med 2. 46 upp till Emil Lindgren som vann. Det är mitt absolut bästa långlopps resultat jag någonsin har gjort. Att vara under tre minuter efter, så nära har jag aldrig varit. Det känns fantastiskt skönt och att göra det på hemmaplan framför alla nära och kära och ett helt fantastiskt publiken stöd, som jag sa till lokalpressen.

  • Det var tack vare publiken och allt stödet ut med barnen har jag kunnat pressa mig till nivåer som jag aldrig drömt om innan. Samtidigt som jag gjort ett djävulskt jobb med Oskar för att träning ska fungera vi har slitit stenhårt för att få till allting perfekt. Kul att få lite betalt för allt jobb jag har lagt ner. ¨

Nästa race blir Swecup i Falun innan det är dags för SM i Östersund om tre veckor!!


© 2017 adamgustafss0nmtb | Mountainbike
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång