Mariestads XCO Västgötacupen

Mariestads XCO, sist jag körde här var i pojkar 15-16 tror jag. Jag vet i alla fall att Martin Setterberg och jag hade en galen fight runt banan där jag faktiskt lyckades dra det längsta strået och vinna. Det var då och nu är nu. Det regnade som skrutt hela natten och banan blev en utmaning bland alla stenar och rötter. kan nog fastslå att det är den sten rikaste banan i Sverige. vilket gör den fantastiskt rolig om! Om man hittar flytet! Ett givet val att köra full gung ninty six på denna banan. 

Racereport

Var inte alls med i starten, förstod inte att starten hade gått. Så från första startled kom jag direkt lite bakom och fick jaga på första varvet. Märks att tävlings farten/hetsen i början inte finns där! Stressade och for bland blöta stenar och rötter. Blev själv ut på andra varvet som åtta och fick det inte till att stämma med åkningen. Jag sladdade runt och tog fel spår och var nära på att krascha flera gånger. Slet på banan. Ut på tredje bestämde jag mig för att lyfta blicken och minimera misstagen. Slängde av mig glasögonen och tog några klunkar ur min koffein winforce blandning. Blev genast klarare i huvudet och då var det som om det lossnade för mig, inte ett misstag, minimering av inbromsningar och kom in i ett gött flow. Det flöt på riktigt bra och jag kunde helt plötsligt hålla tempo igen. Rätt som det var kom jag ikapp ett gäng juniorer. De var fortsatt snabbare än mig på löparsåren och starkare uppför, men när det gick in blad stock och sten var jag snabbt i rygg på dem! De körde ryckigt och for över hela banan, precis som jag gjorde de första två varven. Låg bakom till efter varvningen. Sedan i slakmotan upp till langningen gick jag om och körde på. Hörde dem flåsa i nacken ett tag. Tills vi kom vi in på ett stenigt parti, då blev det tyst! Jag körde fortfarande felfri från misstag och hade verkligen kommit in i loppet igen! Jag var inne i ett sånt galet flow att jag missade målgången och gasade vidare. Jag gasade på halva varvet innan en funktionär kom och stoppade mig. "Du har redan gått i mål!!" Va jaa, det är väldigt tomt på folk i skogen! Jag hade gått i mål som trea i H elit med känslan att jag kunde kört hela kvällen! Jag uppfattade aldrig när det var sista varvet och jag räknade absolut inga varv. Min tanke var bara på att gasa så mycket det gick och att någon säger till när det antingen är sista varvet eller målgång! Kände mig starkare för varje meter. Men jag fick mig en överraskning mitt ute på varvet istället! Lite besviken blev jag att det redan var slut, kände att jag hade vänt loppet till mitt lopp och att jag körde snabbare och snabbare medans motståndarna blev allt tröttare! 

När mat tydligen var viktigare än prispengar och pallbild. tur jag fick en stand in, shoutout till min lilla eldsjäl! 

Jag fick blodad tand, så pappa och jag åkte direkt till Mjölby för ytterligare ett race på söndagen!