Långlopps SM, mående och Vasan, Långt inlägg!

Långlopps SM

Efter en vecka med semester och lite distans till xc SM var det dags att spänna vaderna igen på långlopps SM. Jag gick in med känslan att nu släpper det och går bra. Har alltid tyckt att Finnmarksturen har en rolig och fin bana. Iår hade de dessutom lagt till ca 10 km stig. Ett riktigt mountainbike lopp, där renodlade landsvägcyklister skulle få det tufft! Det var till min fördel. Dagen till ära var det tokvarmt och skulle gå åt mycket vatten. Super stort tack till landhage, pappa och familjen Nordin för service utmed banan!

Racereport

Jag kommer in sent till startfållan och får stå sist i ettan, tänker det inte gör så mycket kan komma fram under mastern. Tar mig fram fint i första backen upp till skidspåren. Ligger med bra och det går lugnt i värmen. Rullar på fint första 15km. Tappar täten i skogen bort till första langningen och på banvallen in till Ludvika har jag droppat bak endel. Under vägen vid ABB och upp mot andra langningen tar det bara stopp. Orkade precis över kullen. Kroppen knyter sig. Kämpar på och gör ett försök att ansluta gruppen framför. Lyckas inte med det och blir enbart tröttare och tröttare. Kämpar på i min ensamhet en bra stund innan två gubbar kommer ikapp bakifrån i den nya stigningen. Lägger mig på hjul och rullar med dem bra länge. Kommer en och kör om oss och drar på uppför, jag åkte med upp och sedan gasade han på som sjutton utför. Märke att det gick lite över hans förmåga men snabbt gick det och han var stark uppför, så jag rullade med. Över nästa kulle och det vände utför igen. Full ös och rätt som det var gick det över styr för killen framför och han slog omkull framför mig, hörde mig för om han var okej och det var ingen fara. Rullade på, nu var jag själv igen och när det vände upp för nästa sista backen var jag tokslut. Kroppen gick inte. Det gick svintungt. Gick på 100% och stod helt stilla. Det kommer ifatt två och jag biter mig fast bakom. Sliter för mitt liv för att ligga kvar. Hade önskat det var för en topp tio placering men nu jagar jag livet ur mig för att klara topp 30. Inte precis vad man tränat och slitit för. In mot sista backen är det en bra bit grusväg och jag ligger bakom och sliter. Då vänder sig han om och fräser "hjälp till då!!" Jo Tjena! Klart som "fan" man hjälper till om man hade orkat! Blir lite förbannad men har inte något att plocka fram! Upp för sista backen, det går på riktigt i snigelfart. Tar mig upp och rullar ner mot mål, sista km gasar jag ur det sista jag har. 

Tror jag rullade in som 32:a. Är så sjukt besviken på mig själv. Gick så fruktansvärt tungt! Hade laddat för så mycket mer! Det var inte ens kul! Då är det svårt att motivera sig. Bestämde där och då för att ta en paus, en tid off helt enkelt.

Efter långlopps SM funkade inget för mig. Jag var stressad, frustrerad, besviken och ledsen. Fick ett hemskt tryck över bröstet, började tro jag hade något fel i kroppen. När jag skulle ut och träna, (det som brukar vara min frizon) fick jag andnöd och hjärtklappning. Efter endel googlade kom jag fram till att det var huvudet och psykiskt som gjorde att jag mådde såhär! 

Åtta dagar utan en tanke på träning, skärmade av sociala medier, så jag slapp se något cykelrelaterat. Bara jobbade, umgicks med vänner och tog det lugnt. Åtta dagar innan jag blev sugen på att ta i. Känna blodsmak i munnen igen. Gav mig ut i skogen på militärens löpspår i jeans shorts och en stor t-shirt. Jag sprang för mitt liv, låtsades att någon jagade mig. Det var som en befrielse, gjorde samma sak dagen därpå. Trycket försvann och jag fick det bekräftat att det var psykiskt. Så fort det blev snacka om nästa race fick jag tillbaka trycket över bröstet. Det är en olustigt känsla och det är allt annat än bekvämt. Tänkte att, om jag tänker positivt försvinner det, men det var inte så lätt som det låter. 

Cykelvasan

Allt blev ordnat med resa, startplats och boende till Cykelvasan. Fick tänka om och lägga mitt fokus på att ha kul, åka upp och ta det som en semester road trip.

Jag var och hämtade en Skoda kanoq hos Henrik på Be-Ge bil i Vetlanda som skulle ta pappa och mig upp till sälen. Pappa och jag packade allt och rullade upp till sälen på fredag förmiddag. Resan upp gick fint (körde fel och fick köra en liten grusväg i 5mil). Vi stannade och åt en fantastisk lunch på Sixten Jernbergs museum i Lima. Riktig husmanskost i buffé form. Precis så man vill ha det. Det var till och med bättre än mammas mat, men det får man tala tyst om! 

Mötte upp Emil x2 Gävle/Sandviken maffian som vi skulle bo med. Jag hoppade på cykeln och rullade lite i Lindvallen.Åkte sedan upp till boendet och käkade och kollade på short racet från världscupen. Sedan var det läggdags, tidigt morgon då starten var redan klockan 08:15.
Pappa var nere tidigt i otan för att lägga in min cykel i fållan. Emil x2 och jag tog Saaben ner vid 06:30. Mötte upp pappa och tog min andra cykel och rullade runt och värmde på. 

Racereport

Starten gick och det bar iväg upp för den första backen. Det gick riktigt lugnt upp vilket var skönt för mig! Jag trodde att jag skulle bli avhängd direkt då självförtroende och kroppen svikit länge. Men det gick lugnt och skönt. Tyckte jag låg placerad bra i klungan och till första kontrollen hade jag bara rullat med. Trodde jag låg runt 20:onde, visade sig att jag gick över som 52:a. Det rullade vidare och jag låg i den gigantiska klungan till kontroll två och tre. När det började gå upp i lundbäcksbakarna orkade jag inte gå med längre och blev helt själv i någon mil. Tillslut kom två gubbar och trampade om mig och jag gick på rulle på dem hela vägen till målet. Fick galen kramp med 15 km kvar i framsida lår och fick en smärtsam resa sista 10km. Jag gick imål nöjd med dagen, hade faktiskt haft en rätt trevlig tur med likasinnade. 

Nu blir det lugnt ett tag. Landa, andas ut och hitta tillbaka.