Ibland går det bra, ibland dåligt och ibland inte alls!
I Lördags rullade hela familjen i husbilen till Vårgårda för en race helg. Andra deltävlingen i swecup med internationell status, categori 1 som är den högst rankade tävlingen i Sverige efter SM. Helgen till ära var det en mycket snabb Dansk med och några norrmän.
Kom ner till Vårgårda vid tre tiden på lördagen och hoppade på cykeln för att testa banan. Körde runt två varv lugnt och tyckte om banan. Jätte roligt och jätte jobbigt! Precis som en bana ska vara! Inga konstigheter eller svårigheter utan bara köra på (när man är pigg)! En mycket utslagsgivande bana. Körde ett varv med Jack Kok och sedan körde jag några hårda drag tills jag mötte upp Emil Linde. Lite fullgas tillsammans med Emil och sedan rullade jag ur benen lite. Allt kändes bra och jag tyckte allt fungerade bra! Riktigt taggad och förväntad somnade jag gott!
Racereport
Kom iväg kalas bra i starten och det kändes bra. De första 40 sekunderna! Redan efter 40sek kändes det som kroppen hade gjort sitt! Fick kriga för att hänga med runt startloopen. Det var riktigt kallt så tänkte, att när kroppen kommer igång kan jag släppa krafterna fria. Beslutade där och då att jag måste köra mitt race, får inte hetsa upp. Jag kommer igen! Med den insikten gick jag runt första varvet. Bestämde mig för att växla upp andra varvet.
Sagt och gjort försökte jag gasa andra varvet. Tyvärr hände det inget. Jag blev bara ännu tröttare! Jag gick in i en svidande dimma. Slet så mycket kroppen mäktade med. Men den var pinsamt dåligt!
Att bryta finns inte på kartan! Kommer tänka på alla peppande hejaroppen upp för skidbacken, det värmde i hjärtat och gjorde det värt att plåga sig lite till. När jag rullade över mållinjen och det stod en skyllt med två varv kvar, trodde jag dom skojade med mig. Jag var säker på att gå i mål!
Det var bara att intala sig "Fortsätt trampa" "fortsätt trampa"!
Martin Setterberg krigade tillbaka in i loppet efter ett kedje brott direkt efter starten. Medan jag krigade med mig själv tog Martin snabbt in på mig! Förstod redan ut på näst sista varvet att han skulle komma ikapp förr eller senare. Bara jag får gå sista gången i skidbacken innan han går om har jag en chans. Jag krigade och krigade mot mig själv. Hoppet levde när jag i botten av backen vände upp och började klättra, Martin var nära men om jag fick gå 2/3 av backen kan jag haka på det sista. Men tusan heller 1/3 susade han förbi och jag gjorde precis allt jag kunde för att ta ryggen! Klarade haka 10 kanske 20 meter sedan var det stopp. Då menar jag verkligen stopp! Vinglade mig upp sista biten till toppen(mamma hade gått snabbare bredvid mig, än jag cyklade)! Gick imål med en tokstum kropp och en befrielse att jag klarade mig i mål! En Gustafsson ger aldrig upp!!
Det var en tuff helg och jag gjorde mitt sämsta resultat någonsin på en Swecup. Kroppen var inte alls vad jag hade förhoppningar på och det enda positiva jag tar med mig, är att nu kan det bara bli bättre! Jag tyckte tros allt att det var kul, även att känslan i kroppen var katastrof. Jag krigade på och tog mig imål utan att bli varvad, en sak jag aldrig varit orolig för tidigare. Men när inte kroppen vill, får man sätta upp andra mål och byta plan. Jag fick mig det tuffaste "hjärnspökes" loppet någonsin och åker hem med en centimeter tjockare pannben!
Nu är det bara att ladda om, åka hem och göra jobbet så tar i nya tag i Falun.
Redan imorgon onsdag blir det full gas på Ränneborgscupen och på fredag rullar jag till Mariestad för race på Lördag. Allt för att banka in lite mer fart i kroppen!