Huskvarna MTB Tour
Huskvarna MTB Tour
I helgen var det premiär av Huskvarna MTB Tour. En tävling uppdelad på tre dagar där den med lägst total tid vinner. En tävling som har anor från MTB EM 2016, en succé med andra ord! En fantastisk fin tävling och roligt upplägg som jag hoppas kommer leva vidare och utvecklas till en större, given tävling i tävlingskalendern. IKHP vet hur man arrangerar tävlingar där inget felar, fin camping, fina banor, bra servering och alltid glada miner!
Dagarna tre bestod av ett bergstempo från botten till toppen av skidbacken, ett XCO race 5x4,8km på de fina delarna av EM banan och sist ett XCC 6x2,5km på snabbcyklade stigar uppe vid stugan.
Race report
Dag 1
Bergstempo
Start nere vid liftstugan av Strutsabacken, via EM banan ta sig upp till toppen och köra några hundra meter på toppen innan mållinjen. Ångest långt innan start hur ont det skulle göra. Bestämde mig för att gå ut lugnt och "give it all" efter övergången av liftgatan halvvägs upp. Fick till planen riktigt bra och kunde trycka på hela vägen upp. Väl på toppen vände det ner en liten bit innan det blev slakmota mot mål, dom längsta 400 metrarna jag någonsin trampat! Jag gjorde vad jag kunde och tog i ordentligt. IKHP Nils slängde på mig en ledartröja och jag satte mig på hot seat, förvånad fick jag se några starka cyklister trilla in och jag fick sitta kvar. Hade tydligt kört bra uppför, en ny erfarenhet! Tills Micke tok spurtar med sin helium cykel imål, utklassning av Micke som flög upp för backen och gick in 14 sek före mig som gick in som tvåa. Jag är nöjd att vara näst snabbast, jag inte riktigt förväntat mig det då jag inte är en given klättraren.
Dag 2
XCO racet på en riktigt fin och utslagsgivande bana. Jag får en dålig start och hamnar lite bakom direkt. Krigar på och hittar ett riktigt bra flyt på banan, kör mitt tempo och jagar killarna framför. Krigar upp mig till en fjärde plats men siktet inställt på pallen. Tre varv kunde jag pressa på riktigt bra och är riktigt nöjd med hur kroppen vill gasa. Ut på fjärde varvet med öppna spjäll. Slappnar av i en utför för att samla lite kraft men tappar focus för en sekund och det är nära på att gå riktigt illa. Håller på att köra rakt in i ett träd men kastar mig åt sidan i sista sekund och kränger framdäcket. Som tur är pyser ytterst lite ut och det bar uppför igen. Full gas för att ta in det jag tappade och kroppen svarar bra. Men huvudet är inte med mig och jag tappar focus ännu en gång och denna gång vet jag inte vad som hände. För några sekunder är jag i en helt annan värld och svängen. Felet är att stigen inte svänger så jag far rakt ut i björkslyet och stenar. Lyckas rädda upp det i sista sekund med en tvärnit. Denna gång blir jag förbannad på riktigt och svär till, slår mig själv i ansiktet och förklarar för mig själv att om du gör såhär en gång till får du inte cykla mer. Lyckas skärpa till mig och gör ett okej sista varv men tappat mycket på dem framför. Rullar imål som fyra och är nöjd över hur jag kunde gasa idag. Fyra i totalen.
Dag 3
XCC skulle avsluta touren på en tekniskt lätt och snabb bana. Jag hade en god känsla och bra med självförtroende inför dagen, viste att jag har speeden. Frågan var hur länge! Jag tänkte inte göra samma misstag som dagen innan med en dålig start. Fick till starten riktigt bra och kände mig bra. Tog taktpinnen ganska snabbt. Det skulle jag inte gjort, för strax där efter så dog jag. Syret kom aldrig ner till benen. Den känslan jag tyvärr alldeles för många gånger har haft just i Huskvarna. Jag kan ha varit i god form och komma till Huskvarna och flåsa livet ur mig. Undantaget var fredags och lördags. Krigade på första varvet helt okej, men fick tidigt, ut på andra varvet släppa. Krigade på absolut max jag hade för att inte tappa allt för mycket i totalen. Tog mig imål med andnöd och såg stjärnor, bokstavligen talat, vita små prickar som svävade runt. Körde snabbt åt sidan och la mig med händerna över huvudet. Fick ligga där en bra stund innan jag kunde resa mig igen. Mina sista tre varv har jag inte mycket minne kvar av då jag var riktigt långt in i dimman. Fick lära mig min kropp ännu lite bättre, det finns mer att ge när man tror du är slut. (Om jag ska beskriva känslan, var det som när du sätter handen framför insuget på dammsugaren. Den jobbar och jobbar sig varmare och varmare i förhoppning att få lite luft. Det brände och sved i bröstet)
Tappade mycket tid idag, men är fascinerad över hur jag kunde pressa mig. Kommer kännas många dagar framöver. Jag kom tillslut på en femteplats i första upplagan av Huskvarna MTB Tour. Jag hade kul och hoppas verkligen att denna tävling kommer leva vidare. Bestämde mig att inte tävla i Norge då kroppen inte känns bra, laddar om hemma och siktar mot sista större tävlingen i Danmark nästa helg.
//Adam