Borlänge Tour

Husbilen rullade till Borlänge torsdags morgon för en lång helg fylld av cykel! Borlänge tour som i år bestod av en kort stadsprolog och två xco lopp. Lördagens xco var nordiska mästerskapen vilket lockade många duktiga cyklister! Jag rullade igenom båda xco banorna på torsdagskvällen. Det är snabba, fina banor som alltid. Inga nyheter på banan, utan man kände igen allt. Vilket blir en trygghet.

Touren började fredag kväll med en prolog som gick mitt inne i centrala Borlänge. Där vi cyklister startade en och en med 30 sekunders mellanrum. När jag var runt och kollade banan var det strålande sol och kalas fint. Riktigt kul att få köra mitt inne i centrum! Väl till kvällen och tid för prologen att starta började det att regna. Helt nya förhållanden mot när jag rullade banan.

Racereport etapp 1

Full gas från start grinden och kom in i första vänsterkurvan i hög hastighet och då slog det mig att det kan vara halt även på asfalten. Allt gick mycket snabbare än vad jag hade föreställt mig. Blotta tanken på att det kunde vara halt gjorde att kroppen stelnade till. Drev ut i buskarna men jag klarade kurvan. Nu måste du skärpa dig och köra säkert, sa jag till mig själv. den som klarar av att köra utan att göra några misstag vinner idag. Försökte köra följsamt och gasa på rätt ställe. De första gräskurvorna blev genast mycket snävare när man nu kom i full fart. Lyckades ta mig igenom dem bra och hade bra fart upp för trapporna. Förbi scenen och In mot S kurvorna i gräslänten. Sätter första kurvan kalasbra, in i andra och även den går fint gasar in mot tredje. Tvåhjulssläpp och om inte reflexerna var blixtsnabba hade jag legat som en padda i gräset. Med nöd och näppe lyckades jag få i foten och rädda situationen bra. Nu hade jag ännu mer respekt för gräset. Så i 180 kurvan på skrå upp på bron drev jag ut igen, denna gången utanför banan. Krånglade mig tillbaka under bandet och in på banan. Nu började jag bli lite förbannad och stressad så gasade på som sjutton och det gick fort. Upp över järnvägen, full fart ner på parkeringen. 180 grader runt elskåpet näst sista kurvan. Aahhoo, tvåhjulssläpp på asfalten och jag är supernära på att dra i backen igen. Men lyckas rädda även denna gång. Sista skarpa kurvan fegade jag ordentligt innan det var det fullt ös mot mål. Tio sekunder bakom den fenomenala Borlänge cyklisten Joel Burman!

Racereport #2

Nordiska mästerskapen C1 UCI race. Kommer iväg bra men är lite försiktigt ner mot botten av banan så kommer lite bakom. Upp för första Sandbacken avancerade jag lite. Det tog sedan tvärstopp när vi gick från fyra i bredd till en. Bara till att försöka rätta sig i ledet och åka så snålt som möjligt för att gasa på nästa öppna område. Ligger med team kompisarna på led första halva varvet, Emil, Samuel och jag. Vi ligger omkring tjugonde skulle jag gissa. Emil avancerar och jag försöker haka på. Orkar inte riktigt att gå med. Kangas och Lillpers tror jag det var som kommer upp och trycker på och jag går med! Första varvet går bra och jag ligger i en fin grupp som jagar på bra. Vid langningen ut på andra varvet blir det struligt och jag tappar flaskan jag ska få. Har någon klunk kvar i start flaskan som sitter på cykeln, så gör inte jättemycket. Vi kommer ikapp David Eriksson och Erik Åkesson är också han med och drar. Vid nästa langning efter 1,5 varv ser jag inte pappa alls och blir lite arg! Kör på och ser mamma stå vid sidan och ber henne säga till farsan att skärpa sig!

I sista backen innan varvning nr 2 ut på tredje varvet har vi anslutit en större grupp cyklister och väl i baken kör jag mitt tempo och till min förvåning kör jag om alla fem upp, känns bra. Vid langning missförstår vi varandra igen pappa och jag. Så jag blir utan flaska ännu en gång. Blir riktigt förbannad och skriker rakt ut. Går på ren adrenalin ett tag men inser att jag kommer få det tungt när jag åkt utan energi i halva loppet. Den halvan där det är viktigast att få i sig energi för att klara de sista varven. Erik och Lillpers trycker till i backarna och jag hänger som en igel. Langning efter 2,5 varv får jag äntligen en flaska och börjar lite smått pimpla i mig energin. hänger med Erik och Lillpers varvet ut. Erik börjar trycka på riktigt bra, stark som han är och jag tappar ryggen. Samtidigt som min mage börjar protestera mot den snabba energin jag fått i mig. Ute på fjärde varvet är jag själv. Får en flaska med vatten för att bryta av det söta lite och för att hälla över nacken för att kyla ner kroppen. När jag kör mig för tom innan jag fyller på med ny energi, så säger kroppen ifrån och all energi som vanligtvis går rakt ut i kroppen, går till magen för att ta hand om allt det söta. 

Får kriga stenhårt och tankarna snurrade om att det är bättre att kliva av än att plåga sig. Men en Gustafsson är en Gustafsson och vi bryter inte. Går in i dimman mer och mer, försöker få i mig energi men det är försent. Både energi och smått vätskebrist leder till kramp och jag får köra i "bekväm" tempo för att inte krampa ihop.

Glädjen just nu var hejaklacken från Eksjö CK. Den lyfte mig enormt och gjorde plågan helt klart värt. Har aldrig haft sådant stöd innan och det var riktigt kul! All heder till er! 

Jag låg i min ensamhet och gnetade på det bästa jag kunde och varvade endel tjejer. Då var jag tvungen att se lite stark ut, även om jag helst av allt bara ville lägga mig bakom. 

Mot de sista kurvorna på banan kommer någon bakifrån och jag tänker att jäklar vilken fart tjejen jag varvade fick nu! Strax innan upploppet inser jag att det är Henke Jansson som kommer bakifrån, som ett skott!! Ut på upploppet är det 150% och en galen spurt, som jag missar med kanske två centimeter. Henke din lille jävel ;D

Det blev mitt dödsryck och när jag väl bromsat in och insett att jag är imål stänger kroppen av helt. Den bara låser sig och börjar skaka. Det är inte lägre jag som bestämmer vad den ska göra. Jag har aldrig varit så slut i hela mitt liv. Räddaren i nöden blev Martins Johanna, vilken hjältinna! Tryckte i mig druvsocker och dricka. Masserade mina skrikande ben och drog in mig till skuggan. Tog mig nog en kvart, som kändes som en timma innan jag kunde ta mig ut ur målfollan. 

Efteråt var jag förbannad över att förstört dagen. Jag hade god känsla, guldben och tävlings huvudet för dagen och så ska jag sabba det genom att missa langningen. Katastrof!! Efter Race hade jag jätteproblem att äta. Vi i Merida gänget åkte till familjen Oskarsson för grillkväll. Det bjöds på supergod mat och vanligtvis hade jag kunnat äta tills jag sprack. Men ikväll fick jag tvinga i mig, magen och kroppen sa ifrån. Malin hade gjort en kalasgod rabarberpaj, till efterrätt. Den åkte ner lätt trots full mage! Även svårt att sova på kvällen då kroppen pumpade och kunde inte ligga stilla i sängen.

Racereport #3

Ny dag, nytt race, nya möjligheter. 

Idag var starten viktigare än någonsin då det var 700m raksträcka sedan 180 kurva och i stort sett in på singeltrack. Ja bestämde mig för att idag vara en helt ny dag och race. Jag ska köra mitt race och köra så fort jag kan! Fick en kanon fin start och klarade av första kurvan utan problem. Låg på Micke Olssons hjul runt första halvan av varvet. Backen upp mot varvning fick jag släppa och köra mitt tempo. Blev omkörd men väl uppe kunde jag rulla med och in mot langning var jag noga att få lite energi. Idag ska jag inte gå torrt. Lillpers och Erik kom återigen och tuffade om och jag gick med till mitten av tredje varvet. Väl därifrån körde jag helt mitt egna race och låg mitt emellan två grupper. Hittade ett gött flow och tyckte själv jag körde på bra! På näst sista varvet kom jag ifatt Emil Hedlund. Jag hade min fart så gick om direkt. Han la sig fint bakom. "Hur många varv har du cyklat" frågar han och jag inser att jag har inte den blekaste. Vi diskuterar lite kort och konstaterar att vi har två varv kvar. Jag rullar på och ut på sista varvet kommer jag ikapp en norrman som jag även där går om direkt. Rullar på och går i mål nöjd med dagen. Gårdagens totala ur laddning satte sina spår men jag är nöjd att jag kunde hålla ihop helgen bra trots allt. 

Slutar på en 16:onde plats i totalen. Det är första racet för året där jag kan vara med och tävla på riktigt. Det kommer sakta men säkert mer fart i kroppen och orken börjar hitta tillbaka! Nästa race blir på hemma plan och Ränneslättsturen! Hoppas på absolut bästa möjliga publikstöd runt banan!